Promenadträning
Ringo har många fel och brister, alla kommer så småningom att uppdagas här på bloggen. På grund av olika omständigheter har han fått en halv veckas vintervila efter jul och Ringo är en häst som egentligen inte fixar "stillastående" vila. Han behöver göra något om dagarna. Något mer än att gå i hagen och käka hö eller stå i boxen och käka hö (ja ni hör ju själva hur tarvligt det låter...).
Idag var det jättefint väder och jag kände verkligen inte för att stänga in mig i ridhuset, samtidigt som jag inte vågade rida ut på honom för tjohooo vad jag hade flugit av om så skett! Jag bestämde mig för att ta tjuren i hornen från marken och gå en promenad med honom. Jag, Ringo, syrrans ponny, syrran, mamma, styvpappa, Jack Russel och Belgisk Vallhund (måste kolla upp vad för ras hon egentligen är...) begav oss alltså ut i skogen för en lugn och skön promenix. Jag krängde på Ringo tränset, det finns inte en chans i världen att jag står emot honom med enbart en grimma när han väl börjar bröta.
Kan man...
...äta den där?
Med stolthet i rösten kan jag dock utvärdera promenaden och säga att det gick riktigt bra med tanke på hur jag trodde det skulle gå! När vi vände hemmåt kom det en oförväntad stegring (puckohästen ville fortsätta ut i skogen) men med hjälp av backa, framåt, backa, framåt... så kom vi över det ganska snabbt. Därefter gick han from som ett lamm och verkade njuta av det fina vädret lika mycket som vi andra!
Han är lite schizzofren den här hästen. Det går från 0 till 100 på 2 sekunder och man kan egentlingen inte förutsäga vart och hur han kommer protestera. Men, men... överraskningar är en av livets kryddor!