ÄNTLIGEN så tog jag mig upp i sadeln igen, ooch jisses så fin Ringobingo var! Lite stel självklart, det var ju trots allt ett tag sedan jag red, men han rätade uppnsig ganska meddetsamma och klev på framåt ordentligt hela tiden. Jag skrittade honom bara i en halvtimme och det blev ett mjukgörande kravlöst pass med mycket stora bågar och lite svag sluta.
Eftersom han är högre på höger bak har han svårt att sänka höften i det varvet och trampa till ordentligt vilket gör att han gärna viker sig, tappar bogen och slarvar i höger varv (speciellt på böjt spår). Där behövde jag istället tänka svag öppna samtidigt som jag måste sitta helt rakt i sadeln fastän han skjuter mig till vänster. När jag lyckas lyckas även han!:)
Jisses så min sits har säckat ihop... Det märks direkt när man slutar rida dagligen, förr kunde det dessutom hända att jag red 3 hästar på en dag.
