Mina hästar
Om 6 år (fy fan när man ser det på det viset...) så planerar jag att köpa en ny egen häst. Då har jag slutat skolan och förhoppningsvis hunnit jobba och spara ihop lite pengar. Tidigare i livet har jag inte haft särskilt stora krav på de hästar jag har provridit och vissa gånger har det slutat väl, andra gånger har det gått sämre.
Warmia under de första veckorna jag ägde henne
Warmia är den häst som verkligen lärt mig rida! Hon var ett underbart polskt halvblodssto med en förkärlek för mat och att galoppera i skogen. På ridbanan var hon ingen tiger precis men med träning och variation tror jag ändå jag fick henne till stadiet att hon tyckte det var roligt att arbeta. Jag köpte henne som 9-åring och anledningen till att jag valde henne var för att hon var säll och fattade rätt galopp... Haha ja ni hör ju mina krav! Hon såldes ganska billigt eftersom hon var svårlastad, något jag tog hjälp med och tränade bort ganska omedelbart.
Innan Warmia hade jag ett otroligt speciellt sto, Fanny Girl SL! Den här damen har lärt mig allt vad bångstyriga hästar innebär och hon är anledningen till att jag tycker Ringo är piece of cake. Hon kunde totalvägra att gå framåt, totalvägra att svänga runt just på den volten, totalvägra att gå genom ridhusdörren och totalvägra att tja, det mesta! När hon protesterade brukade det resultera i enorma kosparkar och att backa så snabbt hon bara kunde bakåt. Nu i efterhand förstår jag att hon förmodligen hade problem med sina ben på något vänster, hennes trav var något speciell och mer passliknande. Men det är inte lätt att som 14 åring inse det och försöka övertala pappa och styvmamma att betala pengar på en "frisk" häst...
Hon var e. Pascal och en liten fröken på 1,55 cm i mankhöjd. Förresten, vi BODDE på gården ni ser på bilden! Att vad jag vill hitta ett eget sådant ställe om några år...!
Innan Fanny hade vi ett halvblod som hette Tobbe. Coola farbror Tobbe och han har jag ärligt talat inte jättemycket minnen ifrån, trots att jag väl var 12 när vi köpte honom. Han var gudasnäll att rida och jag tränade för B-tränare i dressyr på honom (jisses så det måste ha sett ut!). Han ville dock inte rida ut själv, var livrädd för älgar och för jävlig att lasta! Efter en tid av upprepad hälta skulle vi åka ner med honom till klinik och jag tror det tog 1 timme att lasta honom dit och 3 timmar hem! Fy fan... Beskedet om hältan var att han hade pålagringar och förmodligen aldrig skulle gå att ridas igen så det var verkligen ingen rolig dag. Men han repade sig (förstår inte hur veterinärena kan ha tagit så fel?) och nu står han på en ridskola i Stockholm där det verkar som att han är favorit hos många elever.
Jag fattar inte vart alla mina bilder tagit vägen... En dålig bild på Tobbe iallafall!
Tobbe flyttade faktiskt med till vår gård när vi flyttade dit men såldes sedan efter ca. ett år. Innan dess stod vi i ett privatstall i Mullsjö. Hästen innan Tobbe var en 20-årig D-ponny jag hyrde ifrån ridskolan i Ölmstad. En fantastiskt fin fux som hette Topp och som var som ett åskväder att hoppa med. Vad jag förstått det som hade han gått SM i både hoppning och fälttävlan i sitt liv så när jag plockade fram mina små kryss tyckte han det var fruktansvärt tråkigt och hoppade av 3 meter innan och landade 3 meter efter. Därav min hopprädsla...;)
Under mina år har jag alltså kanske inte köpt häst efter vad jag borde ha letat efter, utan det har visat sig bli helt okej trots att förutsättningarna sade tvärtom. När jag blickar framåt och föreställer mig hästen jag kommer köpa om några år så vet jag exakt vad det är jag är ute efter. Självklart varierar kraven beroende på vad för typ av häst det är jag kommer att kolla på, jag vet hur "min framtida" unghäst ska vara men samtidigt är den helt olik den "mer färdigutbildade" hästen jag är intresserad av. En sak vet jag med säkerhet dock: ALDRIG mer att jag köper en häst som har problem med att lastas. Never, ever! Det är ett problem jag trilskats med på i princip varenda häst jag har köpt och jag kan absolut tänka mig andra "hanteringsproblem", men aldrig med lastproblem.
Och jag hoppas verkligen jag lyckas hitta ett sätt att fortsätta att hålla igång och utveckla min ridning efter att Ringo sålts... Once a hästtok, always a hästtok!