lurad!
Idag måste han blivit konfundersam den där lille svarta ponnyn hästen jag rider på. Jag gav mig ut en sväng i skogen i det vackra vädret och jag kände att Ringo inte var helt med på noterna till en början. Det var rätt länge sedan jag red ut ensam och det var mycket som var farligt i början. En spade var oerhört läskig och den skulle han flasha förbi i någont passageliknande krumelurande och hästarna i hagen bredvid var utomjordingar. Därefter när vi kom fram till en korsning där vägen delade sig i fyra ville jag rida rakt fram, något Ringo satte sig på tvären till rätt ordentligt. Han skulle bara till höger helt enkelt!
Alltså, han stannade och markera att han definitivt inte skulle gå åt det hållet genom att skaka irriterat på huvudet. När jag då sa åt honom att gå framåt backade han. Jag tryckte på igen och han gick tillbaks till samma ställe men backade sedan igen, detta kanske 4-5 gånger. Det slutade med att jag helt enkelt vände honom själv och sedan backade förbi det där stället där han stannade. Därefter vände jag honom, tryckte på framåt igen och då gick han på. Jag kunde riktigt känna hur han tänkte: Öööh... va vänta nu?!
Efter det gick han som en klocka! SÅ FIN! Vi både skrittade, travade och tog en galopp i båda varven, något som gick över förväntan. På grund av allt som hänt med sjukdom, tidsbrist och försäljningsplaner osv. har det ju inte blivit särskilt mycket träning den här våren. Nu ska det bli ändring på det! Under uteritten idag fokuserade jag helt på framåtbjudning, rakriktning och jämt stöd i bägge tyglarna snarare än form och huvudets placering. Han blir mjuk och följsam när han får ordning på sin lite okordinerade kropp och det finns ingen anledning till att pressa ner honom i den "rund" form. Jag hade samma tänk i trav och galopp och han frustade som en dåre! Något jag ser som ett kvitto på att han tyckte det var skönt att få komma ut och jobba lite.
Formen jag eftersträvade: Bakben som trycker ifrån och en lätt framdel helt enkelt!